Aktiva miljöåtgärder är inget kundkrav – det är ekonomisk självbevarelsedrift
Bortskämda e-handelskonsumenter förväntar sig snabba, precisa och kostnadsfria leveranser. Eventuella oönskade prylar returneras . En ängslighet för hur våra nya shoppingbeteenden driver på en negativ miljöpåverkan får på alla sätt anses vara befogad. Det skriver Insiteparts VD och koncernchef, Tobias Jonasson, i en krönika för Market.se
”Att agera i disharmoni med miljön kostar pengar – mycket pengar"
Bortskämda e-handelskonsumenter förväntar sig snabba, precisa och kostnadsfria leveranser. Eventuella oönskade prylar retuneras – självklart ska också det vara gratis.
Bekvämt och friktionsfritt tillfredsställer vi våra behov utan hänsyn till framtida generationers möjligheter att kunna tillgodose sina. Samtidigt är klimatet en av vår tids stora ödesfrågor och bland de frågor som i undersökningar visat sig oroa svenskarna allra mest.
En ängslighet för hur våra nya shoppingbeteenden och dess olater driver på en negativ miljöpåverkan får på alla sätt anses vara befogad.
Pär Svärdson, välkänd e-handelsprofil tillika grundare och vd för nätapoteket Apotea, uttryckte nyligen att den eller de aktörer som positionerar sig som det miljövänliga och gröna alternativet kommer få en avgörande konkurrensfördel.
Han påstod vidare att ”kunderna kommer att kräva att du agerar hållbart” och att ”de bolag som inte gör de här förändringarna nu kommer få seriösa problem”.
Inte något av Svärdsons mer kontroversiella uttalanden, men inte desto mindre känns hans analys korrekt – eller nästan iallafall.
Jag håller med Svärdson i att de e-handlare och retailers som inte agerar och aktivt försöker minska sin miljöpåverkan kommer får seriösa problem.
Jag vill nog sträcka mig ännu längre och påstå att den som inte agerar heller inte kommer att överleva. Med andra ord håller jag inte med om att det kommer ge en konkurrensfördel – det handlar i stället om ren och skär självbevarelsedrift.
Jag tror inte heller att det i första hand är kundernas dåliga samvete som kommer driva på utvecklingen och tvinga fram åtgärder.
När Zalando i slutet på förra året meddelade att man börjat se över modellen kring fri frakt i Italien, för att nyligen avisera att en fraktfri-gräns snart kommer införas på den nordiska marknaden, handlar det inte om en modejättes plötsliga insikt och ömkan för moder natur.
Även om en frakfri-gräns ger incitament för kunden att skapa färre och mer fylliga leveranser och därigenom även kan antas bidra till minskad miljöpåverkan, så är åtgärden snarare en reaktion på haltande bruttomarginaler orsakade av kostsamma leveransaktiviteter.
Att agera i disharnomi med miljön kostar nämligen pengar – mycket pengar.
Låg transporteffektivitet och bristfälliga förpackningslösningar är exempel på faktorer som har direkt bruttomarginalpåverkan och samtidigt skadar det vi fått låna av våra barn.
Andra exempel är felaktigt lager och energislukande lageranläggningar. Hoppet om att vi faktiskt kommer lämna efter oss en lika livsduglig plats till efterföljande generationer står därför inte till konsumternas explicita krav på miljövänliga shoppingalternativ eller att vi kommer komma till sanns i våra krav på bekväm och friktionsfri konsumtion.
Före det har nämligen miljöbovarna självransonerats och kvar finns de aktörer som lyckats skapa hållbara marginaler genom miljövänliga initiativ och prestationer. Det blir därför inte särskilt långsökt att påstå att logistikens bruttomarginalpåverkan faktiskt kommer bidra till en bättre värld.
